Jaha.. då har jag varit och lämnat blod för första gången. Ingen trevlig upplevelse måste jag säga. Själva tömmandet gick ju bra, och snabbt. Men efteråt! Jag hade som tur var sagt till innan att jag var nervös för att svimma osv. så de var väldigt snälla och berättade precis vad de gjorde och hur det skulle kännas osv. Ja, som sagt, det gick bra. Jag låg kvar 10 min efter och satt på kanten 5 min efter det. Sedan gick jag till fikarummet och tog en bulle, en macka och ett glas saft. Kändes ändå rätt bra.

Helt plötsligt börjar världen snurra och jag känner hur jag börjar må dåligt. Jag sitter stilla. Börjar svettas som en gris. Rummet snurrar. Jag går på toan, sitter där läääänge eftersom jag inte skulle klarat av att gå därifrån. Ser ut som ett klorblekt A4 i ansiktet. Vitare än normalt alltså.

Efter ett tag tar jag mig ut och till receptionen. Jag frågar kvinnan där om det verkligen ska kännas såhär. Hon flyger ur stolen, sätter mig ner i en stol och hämtar två andra sköterskor som kommer springande med bår. Upp på båren och iväg till nåt rum där jag får blodtryckshöjande (jag som vanligtvis brukar ha lite halvt högt hade nu helt plötsligt för lågt.). Jag får dricka saft och ligga ner bra länge. Kollar blodtryck med jämna mellanrum och sisådär 2,5 timme efter att jag kommit in på blodcentralen vågar jag gå ut till bilen. Jag ringde pappa som fick prata med mig hela vägen hem så att det inte skulle hända nåt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här upplevelsen, men jag kommer prova att lämna blod igen. Blir det samma sak då måste jag väl inse mina begränsningar och sluta lämna. Men jag känner mig inte så avskräckt. Får prova en gång till helt enkelt.

Nu ligger jag i soffan, äter vit choklad och tycker synd om mig själv. Jag som hade tänkt fixa efterrätt till imorgon. Får se om det blir bättre senare ikväll, annars får jag avstyra det projektet och köpa nåt färdigt på ICA ist.

Jag fick i alla fall med mig en jättefin rörstrand-skål.

Bilden är inte min, men det är en likadan skål. Fin va?