Helgen spenderades med mamma, pappa, bror (som bor där) och F. Vi var ute i kantarellskogen och plockade lite svamp. Eller ja, rätt mkt svamp. Både kantareller och taggsvamp blev det, vilket vi är otroligt nöjda med.

Det var sjuuukt jobbigt att gå i den branta skogen och plocka kantareller. Jag hade såklart lyckats träna nån dag innan och hade fruktandsvärd träningsvärk, vilket inte gjorde det hela speciellt bra. Efter att vi hade varit ute 6 timmar (!!) i svampskogen fick jag backa ner sista biten. Mina ben höll liksom inte längre. haha. Sjuuukt ont hade jag, höfterna orkade inte hålla uppe resten av kroppen i nedförsbacke.

Väl hemma hos lillebror igen blev det rensning av svampen. Mamma hjälpte till men annars var det bara jag som rensade. Pappa skyllde på "fel glasögon", men det kan ni ju alla räkna ut bara var en undanflykt?

Söndagen bestod i att sova, städa, rensa och åka hem. Hemvägen blev lite omständig då vi var tvungen att åka förbi Nalo och kolla till husvagnen. När vi kom dit var altanen försvunnen. Hur nu en altan kan försvinna bara sådär fick vi svar på när vi träffade några småtjejer som var i ca 7-års ålder skulle jag gissa.. Dom hade gjort en bro av våran altan och tillsammans med deras 10-åriga bror (som hade slitit lös varenda bräda och räcket) hade de flyttat våran altan ca 30 meter till ett dike.. Tar man en altan med räcke från en husvagn med förgård (bua) och gör en bro av den? vavava? Föräldrarna (som också var där) brydde sig inte det minsta när vi kom och sa vad deras jävla (ursäkta) barn hade gjort. "Jaha, ja det var tjejerna som gjorde det.. dom byggde en bro". Sedan tyckte dom inte det var mer med det.. Man ber om ursäkt och erbjuder sig att hjälpa till att laga den va? Eller? Det känns som att vi fick svaret på varför deras barn hade så förbannat dålig uppfostran precis då. Eller det är kanske bara jag som drar den slutsatsen?

Hur som helst så lyckades pappa och F pussla ihop altanen och vi kunde fortsätta hemåt. Efter ett middagsstopp lycksele och avlämning av F åkte vi äntligen hemåt igen.. trodde vi. Näe, då skulle pappa till hällnäs och hämta nåt varuprov på isolering. hehe. Det var iof lite trevligt eftersom det är långt mellan gångerna man ser Håkan och Gunilla. Men efter att ha åkt bil i stort sätt en hel dag var man ganska sugen på att komma hem. Väl i byn blev det dusch och fika och sedan begav jag mig hem till Umeå. Jag tror att jag var hemma runt 23 och då blev det sängen på en gång.

Summa sumarum: Borta bra men hemma bäst!