ååh, Pia har varit här ikväll. Vi åt middag tillsammans och surrade en stund. Och vet ni, jag blev den 3:e som fick känna bebisen sparka!! Två gånger till och med!

Idag är jag en stolt Tant Malin och jag längtar till Mars!

Annars har dagen bjudit på inte alls så intressanta saker. Jag vaknade kl 6 av världens värk i magen. Jag tänkte ungefär "vafan, låt mig sova!" och försökte vrida och vända på mig. Ingenting hjälpte och tillslut gick jag upp för att se om jag kanske ätit något konstigt som ville ut. Men nej, magen värkte fortfarande. Det kändes ungefär som någon spetsat en påle rakt genom magsäcken.. Jag måste nog läst liiite förmkt om vampyrer på sistone. Hur som helst, tillslut tog jag en alvedon och fick sova till 10:30. Fortfarande ont i magen klev jag upp och bestämde träningstid med Frida. Vi for och tränade och jag gick fortfarande på alvedon. Sprang förbi Rut mfl på stan och gav Sara ett usb-minne med massa bilder från resan (hon var nämligen och provjobbade och lärde sig allt i Umeå eftersom de ska öppna en Rut mfl-butik i sundsvall). Kul! Sedan bar det av hem och när jag kom hem var det som att se ett spöke i spegeln. Mådde inte så vidare bra, så tillslut tog jag 2 omeprazol (jag vet att man bara ska ta en, men förra gången jag va hos läkaren för magkatarr sa han att ja kunde ta två på en gång. så jag gjorde det nu också). Och tro det eller ej, men det blev faktiskt bättre.. Jag måste alltså ha fått världens attack av magkatarr bara sådär.. Det är min enda slutsats? Och jag vet inte ens varför.. För jag känner mig inte stressad nu förutom att jag är lite nervös för all engelska vi håller på med på skolan. Något undermedvetet kanske gnager? Jag vettifan. Nu hoppas jag i alla fall bara att jag ska kunna äta omeprazol några dagar till och sedan bli bra igen.

Hur som helst är jag kanske dum som inte lägger mig och vilar fast jag har/hade så ont. Men jag är alldelens för envis för att vara sjuk. Med lite alvedon kunde jag ju till och med träna. Sjukdom har sällan stoppat mig, förutom vinterkräksjukan.. Den var INTE rolig! Förutom den, och när jag krockade har jag aldrig sjukanmält mig på jobbet. Är inte det rätt bra gjort? Jag slår ju inte pappas typ 1 sjukskrivningsdag på 25 år.. Men ändå!