Det här var det jobbigaste jag gjort på länge, 23 minuter och 37 sekunder, blodmak i munnen, stoppljus till ansikte men ett glatt humör. Jag klarade det!
Visst, jag gick lite också, men mestadels sprang jag. Jag är så duktig!

Nu ska jag ut på en prommis med Carro också, så fort stoppljuset lagt sig. haha
Efter det får jag äta, fy fan va gott det ska bli!



Någon dag framöver ska jag mäta med bilen hur lång min joggingrunda är. Frågan är om jag kommer våga skriva det här..